Nattfunderingar

Dom senaste dagarna har jag tänkt så otroligt mycket, jag saknar dig massor!
Små saker som du o jag gjorde tillsammans betyde inte så mycket då, men nu. Som att lösa korsord, det va lixom våran grejj. Och förut la jag mig i sängen och skulle kolla på film på datorn, det har jag inte gjort sen det var du o jag... Det kändes konstigt att inte ha dig bakom min rygg och då kom tårarna..

Jag saknar dig så jälva mycket, det tog mig över en månad att inse vad du var för mig. Men jag blir så osäker på mig själv när det går förfort fram. Från ena dagen då allt känns så jälva bra och sedan bara rasar allt.
Du var inte min första pojkvän men den största! Du var/är min första riktiga kärlek. Det finns ingen som du, och jag sumpar chansen. Jag måste ju va dum i huvet.

Även om det bara var tre månader, så var det dom bästa tre månaderna i mitt liv, och jag vet att du tycker likadant! 3 månader som kändes som flera år.
Jag vet ju inerst inne att du är den bästa för mig just nu.
Men jag är fan dum ihuvet och sumpar detta...


</3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0